Till minne av Brita Rappne

"Att försöka sammanfatta dig, och ditt liv, i några få ord, det går bara inte... Vi väljer att tänka på alla ljusa och fina minnen som vi har av dig Brita - för dom är många!

Vi kommer att sakna dig!"

Vi hyllar Brita och hennes fantastiska livsgärning med en återblick på hur det hela en gång började;

Ett liv på Slottsträdgården Ulriksdal
Brita Rappne har i över 50 år haft sitt hem på Slottsträdgården Ulriksdal. Hon kom dit tillsammans med maken Bengt, när de genom en bekant hörde att gamle kungen ville arrendera ut trädgården. När de kom till Ulriksdal möttes de av en bedrövlig syn, växthusen var så vanskötta att de inte gick att använda och området var fullt med skräp. Stället var i sånt bedrövligt skick att de inte behövde betala arrende på tio år! Tack och lov var bostadshuset bredvid nyrenoverat.

Vad var det första ni odlade?
- Vi började som fältodlare med att odla meloner. Vi byggde upp bäddar av hästgödsel som fungerade som drivbänkar. På den tiden var det vanligt att använda hästgödsel som energikälla och det fanns en chaufför som bara körde gödsel från Solvalla till trädgårdar i regionen! Det var tungt att vara fältodlare för vi hade 3000 bänkfönster som skulle öppnas och stängas varje dag!

Hur länge höll ni på med det?
- Vi höll väl på en 4-5 år, för sen gjorde importen av meloner att det inte var lönsamt längre. Då började vi odla tomater och gurka. Grönsakerna såldes till Klara partihallar som fanns då.

När startade odlingen av blommor?
- Vi började bygga nya växthus i början på 60-talet och då började vi odla Chrysantemum och Luktärter i mindre skala parallellt med grönsakerna. Efter några år slutade vi med grönsakerna också, det var inte lönsamt. Vi odlade chrysantemum sticklingar som såldes till handelsträdgårdar runt om i Sverige. Vi hade så fina chrysantemum att vi fick leverera till Nobelfesten!

Brita och Bengt fortsatte sitt arbete på trädgården fram till 1976 då Bengt gick bort. Då arrenderades Slottsträdgården ut till ett grossistföretag. Brita började arbeta för de nya arrendatorerna.

Hur var det att bli anställd efter att ha varit egen företagare?
- Det var svårt. Det bedrevs ingen funktionell odling utan blev mer eller mindre en omlastningsplats för växter som skulle ut till butiker. Det passade inte mig. På slutet var jag så trött på jobbet och att se trädgården förfalla att jag nästan var gråtfärdig! 1984 var det dags för nästa generation Rappne att ta över. Sonen Bo kände att han ville ta över föräldrarnas livsverk.

Hur var det att börja om en gång till?
- Ser man tillbaka på det så var det djärvt av mig! Men jag ångrar mig inte. Då var man ju fortfarande ung så man orkade. Vi fick praktiskt taget börja om från början med att reparera, för allt var trasigt. Högtryckssprutan kom fram för tak och väggar behövdes tvättas. Det var brunt av rost i växthusen. Jag målade över 4 km rör. När vi var färdiga med allt hade jag krupit så mycket att jag fick vatten i knäna!

Vad gjorde ni sen?
- Vi köpte in lite ormbunkar av en företagare som skulle lägga ner, men det gick inget vidare. St. Paulia och Begonia odlade vi också.

Gjorde ni några misstag i början?
- Ja, våra julstjärnor blev en halvmeter höga! Man var tvungen att försöka sig fram i början med nya växter. Vi odlade 140 000 penséer och tack och lov lyckades vi med dem!

Började med försäljning på plats
-1991 flyttades kassan in i en del av odlingen. Det var väldigt sporadiskt. Det var genom en liten ringklocka varje kund anmälde sin ankomst.

Tack vare mycket hårt arbete har Slottsträdgården Ulriksdal expanderat enormt de senaste femton åren. Från att ha varit en konventionell krukväxtodling har man breddat sin verksamhet till att omfatta det mesta som rör trädgård. Förtaget är som en koncern med flera enheter under samma tak. Omsättngen är 44 milj. per år. Antalet helårsanställda är 35 st och ytterligare fler under högsäsong.

Vad tror du Bengt skulle tycka om Slottsträdgården idag?
- Bengt hade många idéer och visioner inför framtiden. Han hade tex. funderingar på att sälja buketter till bensinstationer, något som inte fanns då. Han hade även en dröm om att öppna hemhandel här på Ulriksdal. Jag tror att Bengt skulle bli lycklig över att få se sina visioner realiserats!

<< Tillbaka